BAKGRUND

På Axels ägg  

​

Hönsen på Axels Hönseri

För tillfället har jag 20 höns. Hönsflocken består av Gener från Maran, Cream Legbar, Dvärgkochin och Leghorn. Jag föder upp ca 20 kycklingar per år där jag behåller några men säljer resten. Cream Legbar och Dvärgkochin var starten för flocken och antalet höns har ökat successivt. År 2021 introducerades också Maran.

Jag tycker att variation är viktigt, inte bara för att få olika färger på äggen utan också för att olika hönsraser har olika för- och nackdelar. Med stor variation får du en mer livskraftig hönsflock som står emot flera sjukdomar och samma gäller ute i naturen. 

 

Hönsraser som jag har är Maran, Dvärgkochin, Gream Legbar och Leghorn.

 

Maran

Maran är en tung hönsras som härstammar från den franska staden Marans. Den är en kombinationsras som betyder att den är en god värphöna samtidigt som den kan användas för kött. Det finns flera olika färgvarianter. Jag har svart kopparmaran.

Utöver den vanliga stora Maranen så finns det även en dvärgversion framavlad i Frankrike.  En tupps vikt är 3,5 till 4kg medan hönorna väger ungefär 1kg mindre ca 2,5-3kg. Dvärgvarianten är mindre och väger lite mer än en Dvärgkochin.

Maranerna lägger mörkbruna stora ägg upp emot 65 gram från en normalstor höna och 40 gram för dvärgvarianten. De är bra mödrar men kan vara lite klumpiga med äggen ibland. Kycklingarna växer snabbt och är robusta och tåliga av sig. De har ett lugnt temperament. 

 

 

Dvärgkochin 

Dvärgkochin (D.K) är en lätt dvärghönsras från Kina och är en av de så kallade urdvärgarna. Den är känd bland många hönsägare i Europa. Den är lugn i sitt temperament och går lätt att få tam och passar därför bra för en nybörjare. Den värper ca 180 små 34 grams ägg per år.

Rasen har många godkända  färgvarianter. Dvärgkochinen ser ut som en liten boll med fjädrar på ben och tår. Den kan lätt få smutsiga fötter p.g.a den stora mängden fjädrar. En höna väger omkring 750 gram och tuppen väger omkring 850 gram.

Hönorna är väldigt ruvilliga och är bra mödrar. De ser efter sina kycklingar väl. Om man råkar glömma för många ägg i redet i februari-september så vill hönorna börja ruva. De kräver inte så mycket plats och brukar vanligtvis inte förstöra rabatten, så de passar bra i trädgården om man gillar växter.

​

​

Cream Legbar

Cream Legbar (C.L) är en gammal hönsras som utvecklades under 1930-talet som en korsning mellan Brun Leghorn och Plymouth Rock höns. C.L har sitt ursprung i Cambrigde i England. De har en stark näbb och en stor kam med fem till sju toppar. De har en tofs som ligger bakom kammen. Benen är gula och fjäderlösa. Det är en lätt hönsras och hönorna väger 2-3kg och tuppen väger 3,5kg. 

 

De värper ca 180-250 vackert turkås/ljusblå ägg per år på ca 50gram. Kycklingarna är könsvisande vid kläckning. Tuppkycklingarna har en ljus fläck på huvudet och svag eller obefintlig eyeline, medan hönskycklingarna har en mörkbrun eller svart streck på huvudet som fortsätter ner över ryggen och de har en tydlig eyeliner. C.L är en bra ras om du vill köpa unga djur men ändå vara säker på att det inte är en tupp. De är nyfikna. 

 

 

Brun Leghorn

Leghorn är en lätt hönsras med ursprung från italien. Den är en av världens mest kända värpraser. Rasens goda värpförmåga har gjort att den använts i avelsarbete av många andra hönsraser bland annat Cream Legbar och Kraienkoedde. Leghorn användes av alla industrianläggningar fram till 1960-talet där den konkurrerades ut av värphybriderna. De lägger 200-250st 55-65 grams ägg per år och äggen är vita. Hönsen förkommer i vitt och i brunt. Jag har Brun Leghorn. 

Som vuxna väger Leghorn hönor 2,3kg och tuppen något mer 2,7 kg. Kammen är i regel stor och kan hänga ner åt ena sidan. De är skygga och lite lättskrämda och blir sällan riktigt tama. Ruvlusten är näst intil bortavlad pga att man vill att den skulle värpa mycket.  

 

Brahma

Jag har även provat på att ha Brahma höns. Brahman är en stor tung hönsras som har sitt ursprung i Asien. Vissa säger att den kommer från Indien men vissa hävdar att den kommer från Kina. Det finns även en dvärgvariant som härstammar från Storbritannien och Tyskland. Brahman är en stor ras, en tupp kan bli upp till 75 centimeter hög och väga 3,5-5 kg och en höna väger omkring 4 kg. De flyger väldigt dåligt och har ett ansikte som liknar en rovfågel.

Rasen förekommer i flera färger och jag har provat guldsvartbandade Brahmor. Tidigare hölls den främst som köttras men nu har vissa den även för ägg. De växer väldigt långsamt för att vara en produktionsras, så nu mera hålls den inte i större produktion. Istället är Brahman en hönsras som hålls för nöjes skull och de blir lätt tama. 

De är lugna i sitt temperament trots sin storlek. Äggen är små i jämförelse med hönans storlek.  De väger 55 gram och har en gulbrun skal färg. Brahmor ruvar gärna och kan ruva många ägg under sin kraftiga kroppshydda. De är inte så graciösa, men bättre än hönsrasen Orpingon att ligga på ägg. Som mammor är de mycket duktiga och det blir lugna och harmoniska kycklingar.